HISTORIA

Allmänt:
Verksamhet bedrevs mellan 1940 och 1978. Aktiv tillverkning av krut skedde 1940-45. Den 6 oktober 1945 stängdes produktionen i fabriken. Fabriken lades i "malpåse" under åren 1946-78 för att kunna startas igen med kort varsel. Byggnader och maskiner underhölls och var intakta fram till 1978 för att man skulle kunna starta produktion omedelbart om behov skulle uppstå. År 1978 stängdes fabriken för gott. Nya typer av bl.a. syntetiska sprängämnen hade gjort det tidigare krutet ointressant som sprängämne. År 1981 började militären att jämna byggnader med marken. De sprängda byggnaderna ligger i den nordöstra delen av fabriksområdet. Fem hus sprängdes, resten står kvar i olika grader av förfall och vandalisering. De sprängda byggnaderna döljer också sannolikt nedgångar till de underjordiska bergrum som bör ha funnits här. Vad av spännande historia döljer sig där?

Produktion:
Tillverkningen var uppdelad på två fabriker. Tillverkningen av nitrocellulosamassa skedde i NC-fabriken, Tyfors II, i ett ett bergrum (svårtillgängligt idag) cirka en mil från Tyfors I. Krutfabriken, Tyfors I, förädlade nitrocellulosan till färdigt nitrocellulosakrut, NC-krut. I dagligt tal bomullskrut. Den färdiga NC-massan kördes i sk partier till krutfabriken i lådor (se bild) med lastbil W766 med gengasaggregat och motorsporre.

Byggnader:
De inalles 32 byggnadernas placering och användning framgår av vidstående karta med numrerade byggnader och kort beskrivning av uppgift och användning under de produktiva åren. Anläggningen har en halvcirkel formad planlösning. Samtliga byggnader har tre tjockare väggar samt en tunnare vägg som vetter ut från anläggningen. Förklaringen är enkel; om en sprängolycka skulle inträffa så skulle kraften från sprängningen riktas bort och ut från fabriksområdet.

Personal:
Förutom kruttillverkning sysselsattes personal vid krutfabriken med ångpannan, elavdelningen, laboratoriet, mekaniska verkstaden och kontoret.
Någon allvarlig sprängolycka vid krut tillverkningen skedde aldrig.
Vid full kapacitet arbetade man i treskift med ca 60-80 personer per dygn och totalt 140 personer anställda.

Transporter:
Från Tyfors II gick transporten av NC-massan på lastbil i lådor an den typ som finns i bild delen nedan. Från Tyfors I transporterades karduser (se bilder på dessa) och krut på en smalspårig järnväg till Tyfors Övre där omlastning till normalspårig järnväg skedde för vidare transporter till olika ammunitionsfabriker.
Det lok som drog krutvagnarna från Tyfors I lär ha tuffat ordentligt; bland lokalbefolkningen användes under lång tid uttrycket "du tuffar som Tytåget" när någon blev andfådd.

Bevakning:
Under krigsåren lär Tyfors I ha bevakats av en vaktstyrka med personer från trakten åtminstone delvis klädda i Landstormens gamla uniformer och trekantiga hattar! (Uppgift från lokalbefolkningen).

Dagens situation:
Idag är tyvärr fabriken utsatt för vandalisering och plundring och den närbelägna folkracebanan (FMK) har använt fabriksområdet som avstjälpningsplats för skrotbilar, däck, och bildelar!

Vid förnyat besök vid Tyfors I den 17.9.11 kan jag konstatera att Ludvika kommun städat upp bland sopor och skräp. Området är nu rent och en hel del av de gamla utrangerade FMK:s folkracebilar är bortforslade. Dessutom har man röjt bort en del granssly inom området!

Heder åt att Ludvika kommun som agerat!

Kulturminne:
Detta är ett viktigt Andra Världskrigs minne som bör/borde bevaras. Det stora intresset för WWII i Sverige och Europa har skapat litteratur och resor till minnesplaster. Det här är en del av den svenska insatsen under kriget. Tyvärr låter Ludvika kommun allt detta förfaras. En kulturskandal, enkelt och rakt uttryckt!

Min text bygger på boken "Vi från Thyn" av Mats Eriksson, Ludvika 1990, sidorna 259-265 samt några intervjuer med ortsbefolkning.
Det finns tyvärr inte mycket publicerat om krutfabriken. Intervjuer med militärer - som fortfarande är i livet - och som var med på den tiden borde kunna ge en fullständigare bild av verksamheten.