|
|
|
|
|
|
|
| Westgiota Gustavianer | profile | all galleries >> Galleries >> En halländsk folksaga | tree view | thumbnails | slideshow |
| previous page | pages 1 2 3 4 5 6 ALL | next page |
 I slutet av 1700-talet terroriserades gränstrakten mellan norra Halland och Västergötland av tjyv- och rackarfolk |
 De mest ökända var ett gift par som levde i de djupa skogarna i en skyddad grotta |
 De ene var Jon Ring som var desertör och känd för sina stölder av böndernas bordssilver |
 Den andre var hans maka fru Karin som brukade charma karlarna för att sedan stjäla deras fickur och plånbok |
 Fru Karin var heller inte helt oäven med bössan... |
 Ringfolket var alltid på sin vakt och sluga till tusen |
 Vid detta tillfälle hade paret tagit sig till byn Äskhult på halländska sidan gränsen |
 Det gäller att passa sig för arga bönder |
 Jon höll vakt medan Karin plockade ägg och någon höna |
 Samtidigt närmade sig en grupp män söderifrån |
 Länsman hade låtit skicka efter soldater för att fånga desertören och hans maka |
 Jägarna rycka fram och spana från varje husknut |
 Övriga truppen spanade intensivt upp mot byn |
 Jägarna smyga över gårdstunet. |
 En hund skalla i fjärran, i övrigt hördes bara vindens sus |
 Vad var det för ljud? Vem där! |
 Med fälld bajonett säkrades byn utan att något löskefolk kunde anträffas. Återigen så hade Ringfolket slunkit iväg i sista stund |
 När byn väl var säkrad marscherade resten av truppen fram |
 Takten takt 2, upp med hakan - trötta soldater som marscherat ända från Göteborgs garnison |
 Truppen anfördes av löjtnanten Hallencreutz |
 I väntan på vidare marsch så exercerades det på gårdstunet |
 Soldaten Andersson var orakad vilket löjtnanten givetvis bestraffade på stället |
 Soldaten Bäcklund laddar sin musköt med stela fingrar |
 Piporna visiterades noggrant av truppen |
 Fängkrutet testades också noggrant |
 I Äskhult passade man även på att ta med sig extra vedträn. Ingen visste hur länge man skulle bliva borta i dessa ödsliga bygder |
 Med truppen följde även kronolänsman Leonardzon, en särskilt ambitiös och nitisk herre, väl lämpad för sin uppgift |
 Med på jakten följde även mamsell Holmertz som kände trakten väl då hon var kommen från grannbyn |
 Solen värmde trots högvinterns kyla |
 Löjtnanten Hallencreutz var en riktig skälm och en värdig representant för ståndssamhället |
 Han var heller aldrig sen att språka med kvinnfolket |
 Med ädel börd och plymer kommer man långt här i livet |
 Så gav kronolänsman order och avmarsch. "Javisst Herr Kronolänsman" svarade löjtnanten. |
 Det ryktades att rymlingarna hade siktats vid den näraliggande Skärsjön |
 Soldaterna marscherade ut från byn på linje |
 Med löjtnanten i täten anträddes marschen ut i vildmarken |
 Då rymlingarna var beväpnade och hade skjutit skarpt tidigare så gällde det att vara försiktig |
 Se till höger |
 Löjtnanten och soldaten pratar om vad de skall göra med uslingarna när de väl infångats |
 Kronolänsman spanade noggrant utefter sjöns stränder |
 Då allt verkade lugnt marscherade följet ut på isen |
 Varje vik söktes av |
 Jägarnas vakande ögon sökte av varje sten och stam |
 Efter några timmars spanande så var det dags för rast och vila |
 Maten tillagades raskt i soldaternas bulkrukor |
 Efter ytterligare en stunds marscherande utropade löjtnanten plötsligt: "Se där, ett spår!" |
 Nu var man nära det område där det ryktades att Jon Rings grotta låg belägen |
 "Löjtnant, jag hör springade steg i skaren", rapporterade jägare Lindell |
 Två skott ekade i bokskogen utan att träffa någon av soldaterna |
 Löjtnanten gav raskt order om att besvara elden |
 Musköterna avfyras |
 Skotten ekade dovt utefter sjöns stränder |
 Fru Karin var heller inte sen att dra iväg några välriktade skott |
 Även Jon Ring gjorde allt i sin makt för att komma undan förföljarna. Från stam till stam rusade han iväg |
 Men inringad av övermakten fanns inget att göra. Med ett välriktad kolvslag fälldes den skälmen |
 Särskilt fru Karin var särskilt svår att ha att göra med |
 Soldaternas behandling var inte mild |
 Bäst att sätta handfängsel på den argbiggan |
 Soldaternas Gustavsson och Wass var nog skärrade den där dagen. Men nu var var det hederliga värvet utfört |
 Fru Karin planerade redan sin snara flykt |
 Därav gällde det att hålla sig kort med arrestanterna |
 Nu var sista rovan stulen |
 Men arg och bitsk var hon ändå |
 Men med lite extra pina så var det problemet undanröjt. Marschen mot Marstrands fästning skulle snart påbörjas... |
 Av och med det glada gänget i Westgiötha Gustavianer =) |
| previous page | pages 1 2 3 4 5 6 ALL | next page |